Jag adorerar
Jag vet inte riktigt var jag ska börja.
Skulle vilja fly in i en annan värld ett tag. Komma bort från allt bara.
Jag är inte ledsen, inte deprimerad, men less.
Det är mitt eget fel. Jag vet. Ingen kan leva upp till mina förväntningar. Detta resulterar i att jag får en känsla av svek. Svekkänslan kommer nog av att jag känner att folk inte är uppriktiga.
Jag försökte tänka nu, och jag har sagt det förut: det finns nog ingen som jag skulle vilja umgås med nu. Alltså för skoj skull. För att kunna bara vara. Och det är rätt sorgligt. Eller finns väl en eller två, men det går inte.
Hur kan jag tröttna på folk så fort? Eller det har sina anledningar. Detta är norrland. I norrland är man fullt fullvuxen när man är 25. Då ska man ha hus och familj osv. Och sure. Inte mig emot. Jag skulle inte vara olycklig av det på något sätt. Men jag skulle fan inte försöka få andra att tycka att det måste vara så. Och just det. Man måste bli tråkig då också. Och bara umgås med familjen. Annars är man inte bra.
Jag klagar, men det kan jag väl få göra? Korta meningar gör jag också... Det är lite störigt. För er som läser.
Men denna bloggen är rätt död så det är nog inte så stor risk att så många läser. Tur för dom. Otur för er.
Jag vill att det ska hända nu. Jag ber att det ska göra det.
Skulle vilja fly in i en annan värld ett tag. Komma bort från allt bara.
Jag är inte ledsen, inte deprimerad, men less.
Det är mitt eget fel. Jag vet. Ingen kan leva upp till mina förväntningar. Detta resulterar i att jag får en känsla av svek. Svekkänslan kommer nog av att jag känner att folk inte är uppriktiga.
Jag försökte tänka nu, och jag har sagt det förut: det finns nog ingen som jag skulle vilja umgås med nu. Alltså för skoj skull. För att kunna bara vara. Och det är rätt sorgligt. Eller finns väl en eller två, men det går inte.
Hur kan jag tröttna på folk så fort? Eller det har sina anledningar. Detta är norrland. I norrland är man fullt fullvuxen när man är 25. Då ska man ha hus och familj osv. Och sure. Inte mig emot. Jag skulle inte vara olycklig av det på något sätt. Men jag skulle fan inte försöka få andra att tycka att det måste vara så. Och just det. Man måste bli tråkig då också. Och bara umgås med familjen. Annars är man inte bra.
Jag klagar, men det kan jag väl få göra? Korta meningar gör jag också... Det är lite störigt. För er som läser.
Men denna bloggen är rätt död så det är nog inte så stor risk att så många läser. Tur för dom. Otur för er.
Jag vill att det ska hända nu. Jag ber att det ska göra det.
Kommentarer
Trackback