Kompisar...
Det händer rätt mycket runtomkring mina vänner nu. . . Inte jättepositiva saker. . . Jag har en vän som i vanliga fall bor kanske 70 mil från mig. Han frågade om jag skulle vara något i en annan stad i helgen. Den staden är 30 mil bort, och är inte direkt nån stad man bara far till. Jag sa "nää, jag blir nog hemma här ju. ." Han skulle dit på något släktgrejs, och förstod inte hur jag inte kunde fara dit nu när han var där. . . Well, jag orkar inte åka 60 mil sammanlagt för att träffa någon en timma, det borde han förstå. Dessutom skulle det kosta lika mycket som en utlandsresa från Stockholm eller Malmö.
Jag har en annan kompis som är sur på mig för att jag "hellre" ville gå med en annan kompis på en festival, och jag hade inte ens frågat honom så fick ett mess "Kände mig bara irriterad när du heller vill gå med å och inte ens frågat mig. Hon som varit så jävlig. . . Men men/. . ./"
Det orkade jag inte bry mig om, sa bara att han inte skulle va irriterad, eftersom dom två inte vill träffas tyckte jag inte det va nån idé att fråga om han skulle med, dessutom kunde han lika gärna frågat själv ju. Jag brukar göra saker själv med honom, så inte mer än rätt att jag umgås lite med å också.
Sen har jag vänner jag inte träffat på flera veckor nu som just kommit hem. Lite rädd att vi inte är så bra kompisar längre. Det är liksom aldrig på mina villkor, bara deras. Gillar dom ju, men kan bli lite mycket ibland.
Har även kompisar jag börjat glida ifrån tror jag. Känns tråkigt och jobbigt och som att jag inte kan göra något hur mycket jag än vill.
Börjar fundera om det är meningen att jag inte ska ha några vänner alls ju! Just nu finns det en person jag kan lita på i vått och möjligen torrt också.
Måste ju va nåt fel på mig :-O