uppgiven

Läser det han skrivit om och om igen. Jag blir så ledsen, jag kan inte göra nåt. Kan inte hjälpa. Kan inte göra nåt. Önskar jag fick finnas. Här, där, alltid!
Han är värd det. Svarar inte. Men det gör inget. Bara han mår bra. Önskar han ville prata :( Tänker på det hela tiden. Ibland känns det mer än vissa gånger. Då är det riktigt jobbigt.
Vet att inte bryr sig, men det är jobbigt ändå.

Önskar att baaaaaaabe var här lol

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback