Känner på mig...

... att det här kommer bli en konstig dag.

Som jag skrev tidigare tror jag att nån vet nu. Vet inte vad jag känner. Orolig. Tänk om... =(

Önskar att jag bara var rolig, lättsam och kunde finnas för andra bara. Inte vara så ledsen och misslyckad jämt. Vet inte hur längesen det var jag var till hjälp för någon, att någon litade på mig.
Det är nog därför ingen kommer till mig längre, jag kan inte göra nåt för dom. Jag är bara den där som klagar nu.... Den där man önskar att han kunde sluta tänka på sig själv för en gångs skull, han man skulle vilja att han inte var här så ofta.
Jag är så orolig för det där nu så jag håller på dö. Jag vill att han loggar in, jag vill veta. Vill att han säger sanningen. Berättar om det är nån skillnad nu.
Kanske bryter kontakten, aldrig vill se miig mer. bläääääää vill inte gråta mer. snälla b kom hit!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback