1/2juice och rotvältor..
Det enda som spelas upp om och om igen är det där ljudet. I vanliga fall skulle det vara ett helt vanligt ljud. Det är det inte nu.
Minns tillbaka och inser hur stor skillnad det är. Känner mig ledsen och sviken. Det gör ont som vanligt och tårarna tar inte slut. Dom bara rinner.
Önskar att nån kunde göra nåt. Att nån ville. Vet inte om det går. Tror inte det. Det är så förstört. Så djupt.
Fattar inte hur man kan göra så mot någon. Antar att det är som dom säger. Jag ska vara glad. Inte alla som skulle..
Dom har rätt. Inser det. Kommer inte göra nåt.
Har försökt berätta en sak flera dagar nu, men det funkar inte, så jag kommer låta bli antar jag.
Jävla tårar blää
Ensamt. Kallt. Fryser. Vill inte att det händer igen. Kan inte. Ingen att prata med, ingen som förstår. Ingen värme, det går inte.
Finns några som gör det värt att fortsätta. Ni vet vem ni är, ni var så snälla! Sen finns det dom som gör att man verkligen inte vill fortsätta. Bara sätta sig under en rotvälta och gå i ide. Det värsta är att det finns väldigt få av den sorten här, och det är ändå det som känns starkast.
Jag är full av hemligheter, dom flesta är inte mina dock. Full av saker jag vill berätta som skulle gör allt bättre för alla, men jag kan inte säga nåt till nån som nån sagt.
Önskar att hon visste. Men det kommer aldrig hända antar jag. Önskar att han visste också, men det är bara elakt.
Jag har ont, vill inte att nån vet. Vill inte erkänna. Eller jo jag vill, men jag vill inte ta upp det.
Har ont i magen också. Vet varför.
Önskar så innerligt att jag kunde göra så....
Önskar jag kunde sova.
Önskar jag gav fan, inte brydde mig.. jaja Det kommer en dag...
Hungrig? Vet inte..
Trött? Vet inte..
Ledsen? Kanske..
Glad? Inte überglad..
Förkyld? På väg..
Sårad? Jo..
Hace daño? Jaaa..
Stressad? JA..
Konstig? Ja..
Rolig? Nehe..
Förbannad? Mm..
Sviken? Typ..
Längtan? Nää..
Arg? Bara på dom..
Kär? Vaddå kär, hur är det?..
Elak? Nej..
Nerbäddad? Nej..
Blåögd? Nej..
Hoppfull? Kan hoppa..
Rädd? Mm..
Fryser? Som fan..
Tråkig? Mm..
Minnandes? Ja..
Slut
Om nån som kanske läser eventuellt har fler frågor är det bara att fråga. Kommer svara 100% ärligt på allt.
Vill ta ett bad i vitlök. Inte bli förkyld. Fan vad jobbigt. Och det verkar ju aldrig gå om heller...
Filmen var sådär. Var bättre sist jag såg den tycks jag minnas hehe.. men kul att se nåt från 80-talet, det tal man själv var född på. Gammal jag är..
Haha, du var 5, jag var bara 2 :-D *retas*
Andra var inte ens födda... 8-)
Minns tillbaka och inser hur stor skillnad det är. Känner mig ledsen och sviken. Det gör ont som vanligt och tårarna tar inte slut. Dom bara rinner.
Önskar att nån kunde göra nåt. Att nån ville. Vet inte om det går. Tror inte det. Det är så förstört. Så djupt.
Fattar inte hur man kan göra så mot någon. Antar att det är som dom säger. Jag ska vara glad. Inte alla som skulle..
Dom har rätt. Inser det. Kommer inte göra nåt.
Har försökt berätta en sak flera dagar nu, men det funkar inte, så jag kommer låta bli antar jag.
Jävla tårar blää
Ensamt. Kallt. Fryser. Vill inte att det händer igen. Kan inte. Ingen att prata med, ingen som förstår. Ingen värme, det går inte.
Finns några som gör det värt att fortsätta. Ni vet vem ni är, ni var så snälla! Sen finns det dom som gör att man verkligen inte vill fortsätta. Bara sätta sig under en rotvälta och gå i ide. Det värsta är att det finns väldigt få av den sorten här, och det är ändå det som känns starkast.
Jag är full av hemligheter, dom flesta är inte mina dock. Full av saker jag vill berätta som skulle gör allt bättre för alla, men jag kan inte säga nåt till nån som nån sagt.
Önskar att hon visste. Men det kommer aldrig hända antar jag. Önskar att han visste också, men det är bara elakt.
Jag har ont, vill inte att nån vet. Vill inte erkänna. Eller jo jag vill, men jag vill inte ta upp det.
Har ont i magen också. Vet varför.
Önskar så innerligt att jag kunde göra så....
Önskar jag kunde sova.
Önskar jag gav fan, inte brydde mig.. jaja Det kommer en dag...
Hungrig? Vet inte..
Trött? Vet inte..
Ledsen? Kanske..
Glad? Inte überglad..
Förkyld? På väg..
Sårad? Jo..
Hace daño? Jaaa..
Stressad? JA..
Konstig? Ja..
Rolig? Nehe..
Förbannad? Mm..
Sviken? Typ..
Längtan? Nää..
Arg? Bara på dom..
Kär? Vaddå kär, hur är det?..
Elak? Nej..
Nerbäddad? Nej..
Blåögd? Nej..
Hoppfull? Kan hoppa..
Rädd? Mm..
Fryser? Som fan..
Tråkig? Mm..
Minnandes? Ja..
Slut
Om nån som kanske läser eventuellt har fler frågor är det bara att fråga. Kommer svara 100% ärligt på allt.
Vill ta ett bad i vitlök. Inte bli förkyld. Fan vad jobbigt. Och det verkar ju aldrig gå om heller...
Filmen var sådär. Var bättre sist jag såg den tycks jag minnas hehe.. men kul att se nåt från 80-talet, det tal man själv var född på. Gammal jag är..
Haha, du var 5, jag var bara 2 :-D *retas*
Andra var inte ens födda... 8-)
Kommentarer
Postat av: A
...och jag var i London och härjade vilt... :L
Postat av: tdog
var du :-O
Trackback