Självförtroendet
Jag skulle vilja ha längre tid på mig att skriva nu, men jag ligger lite efter i schemat... Råkade sova öhm.. en timme extra...
Somnade rätt tidigt för att vara jag, och har sovit ganska gott med faktiskt.
Det jag vill skriva om... Alltså igår kväll. Aldrig nånsin har jag känt mig så uppskattad, ingen har sagt, ingen ur den synvikeln ska jag säga, vad dom verkligen tycker, om jag gör bra eller dåliga saker, eller om det jag gör ens fungerar för eleverna.
Igår höjdes mitt självförtroende från kanske 3 till 100! Jag blev så otroligt glad, så tacksam och alldeles varm i hela mig av att få höra att du tyckte att jag sköter mig bra.
Du radade dessutom upp massor av KONKRETA saker som du tyckte jag gjorde bra. Jag blev skitrörd faktiskt! Det betydde så oerhört mycket. För mitt självförtroende ja, men även så att jag vet att jag inte har dåliga metoder! Att höra att dom inte bara inte var dåliga, utan bra var som att vinna högsta vinsten på ett lotteri.
Det jag blev allra 'stoltast' över var att höra att jag kan få tråkiga saker att bli roliga lol, fast jag inte gör nåt speciellt ju!! Att veta att alla mina elever kanske inte kommer sitta och tänka "fan så jävla tråkigt, kan han inte hålla käften och gå hem.." var så stort för mig.
Och att jag skulle kunna bli nåns favvolärare och... ALLT du sa, det värmde sååååå jävla mycket. Blev fan tårögd flera gånger.
Att få beröm för att göra det man verkligen älskar att göra, det var så härligt, så himla underbart. Alla saker var så snälla, och som jag sa innan, konkreta. Lol blir nästan tårögd nu. (eller okej, jag är det... vadå töntig...)
Skulle som sagt önska att vi kunde skicka hem fågelskrämman till majsängarna, då skulle jag komma och ta över lol! Lika glad, och lycklig som jag blev över att höra allt det otroligt fina du sa om mig som lärare, så arg blev jag på din lärare, och är det fortfarande! Ingen lärare har nånsin stört mig så mycket! Och då har jag haft lärare som bland annat sagt att "barn till föräldrar som inte är akademiskt utbildade är dummare än barn som har föräldrar som är det..."
Det var en sak till jag tänkte på som du sa, men jag kommer inte på det, kommer nog fylla på fler saker här sen när jag får mer tid.
Tack igen, det var sååå himla fint att höra, och en sån stor hjälp för mig! Som jag sa har jag undrat ett tag om jag verkligen kommer klara det, om jag kommer göra rätt val, ta hand om eleverna rätt, hjälpa på ett bra sätt, kunna peppa och motivera osv.. Du fick mig verkligen tro att jag kommer klara det.
Mina tankar på att söka till något annat yrke försvann. Detta är nog det snällaste nån nånsin sagt till mig, som betytt mest att höra, från någon som inte behöver säga det ens. Det var inte påtvingat. Det kändes äkta, och det berörde mig såå djupt.
Tack också för att du hjälpte mig.
Att tro på mig själv igen.
Somnade rätt tidigt för att vara jag, och har sovit ganska gott med faktiskt.
Det jag vill skriva om... Alltså igår kväll. Aldrig nånsin har jag känt mig så uppskattad, ingen har sagt, ingen ur den synvikeln ska jag säga, vad dom verkligen tycker, om jag gör bra eller dåliga saker, eller om det jag gör ens fungerar för eleverna.
Igår höjdes mitt självförtroende från kanske 3 till 100! Jag blev så otroligt glad, så tacksam och alldeles varm i hela mig av att få höra att du tyckte att jag sköter mig bra.
Du radade dessutom upp massor av KONKRETA saker som du tyckte jag gjorde bra. Jag blev skitrörd faktiskt! Det betydde så oerhört mycket. För mitt självförtroende ja, men även så att jag vet att jag inte har dåliga metoder! Att höra att dom inte bara inte var dåliga, utan bra var som att vinna högsta vinsten på ett lotteri.
Det jag blev allra 'stoltast' över var att höra att jag kan få tråkiga saker att bli roliga lol, fast jag inte gör nåt speciellt ju!! Att veta att alla mina elever kanske inte kommer sitta och tänka "fan så jävla tråkigt, kan han inte hålla käften och gå hem.." var så stort för mig.
Och att jag skulle kunna bli nåns favvolärare och... ALLT du sa, det värmde sååååå jävla mycket. Blev fan tårögd flera gånger.
Att få beröm för att göra det man verkligen älskar att göra, det var så härligt, så himla underbart. Alla saker var så snälla, och som jag sa innan, konkreta. Lol blir nästan tårögd nu. (eller okej, jag är det... vadå töntig...)
Skulle som sagt önska att vi kunde skicka hem fågelskrämman till majsängarna, då skulle jag komma och ta över lol! Lika glad, och lycklig som jag blev över att höra allt det otroligt fina du sa om mig som lärare, så arg blev jag på din lärare, och är det fortfarande! Ingen lärare har nånsin stört mig så mycket! Och då har jag haft lärare som bland annat sagt att "barn till föräldrar som inte är akademiskt utbildade är dummare än barn som har föräldrar som är det..."
Det var en sak till jag tänkte på som du sa, men jag kommer inte på det, kommer nog fylla på fler saker här sen när jag får mer tid.
Tack igen, det var sååå himla fint att höra, och en sån stor hjälp för mig! Som jag sa har jag undrat ett tag om jag verkligen kommer klara det, om jag kommer göra rätt val, ta hand om eleverna rätt, hjälpa på ett bra sätt, kunna peppa och motivera osv.. Du fick mig verkligen tro att jag kommer klara det.
Mina tankar på att söka till något annat yrke försvann. Detta är nog det snällaste nån nånsin sagt till mig, som betytt mest att höra, från någon som inte behöver säga det ens. Det var inte påtvingat. Det kändes äkta, och det berörde mig såå djupt.
Tack också för att du hjälpte mig.
Att tro på mig själv igen.
Kommentarer
Trackback