tisdag???
Hallå!
Det är jag här.
... som vanligt då...
Varit på Stigs idag och hjälpte maria lite, cynthia kom inte 0.0
Åsa kom dit. Jag och Åsa har inte träffats sen september.. hon fyller år i oktober och jag har still hennes present hemma i mitt rum här...
har inte köpt julklapp till henne heller, vilket hon hade gjort till mig. Får göra det.
Kändes bra att träffa henne igen. Kändes inte som flera månader sen. Alla rättegångar och skit är över nu och hon fick skadestånd.. WAY too jävla lite, men jag vet att det var en liten tröst för henne att nån äntligen trodde på henne. Många i deras närhet som typ brutit kontakten. Jag skulle kunna skälla ut dom inför alla människor på torget om så vore! Dom har inte en jävla aning om att det finns vissa saker man inte kan ljuga om.
Hoppas iallafall att det blir lite lättare för henne nu.
Många frågetecken som klarnat för mig nu efter detta iallafall. =(
Imorgon ska jag (har bestämt mig nu) till läkaren. Känns lite nervöst.
Berättade för nån varför jag känner som jag känner och hur det känns... Nu behöver jag iallafall inte oroa mig för att bli missförstådd, sen om det uppfattas som konstigt ger jag fullständigt fan i.
Försöker att inte bry mig om en sak, men det är svårt, tar åt mig jättemycket ju och det bränner. Men jag har inte gjort nåt iallafall pga det och för mig är det ett stort steg :) och det räknas väl??
Ibland önskar man att man inte visste vad man betydde nånsin. Varken om det var mycket eller lite, om man inte vetat hade det aldrig känts svårt.
Det är så många som skiter i hur jag mår nu, jag har alltid brytt mig om dem så gott jag kunnat. Har gett alldeles för mycket. Antar att jag får försöka sluta med det... T.ex. idag sa maria "det är helt otroligt att du hjälper oss istället för att plugga det du ska"... Har alltid varit sån, och vete fan om det är en bra egenskap... för hur ego det än låter förväntar jag mig nåt tillbaka ibland. Och det känner jag inte alltid att jag får. Rätt sällan iallafall. Eller folk försöker ett liiiiiiiiiiiiiiiiiitet tag, kan handla om minuter, sen ger dom upp. (observera nu alla att jag pratar om i riktiga livet, i verkligheten...)
Mår dåligt över det och dels detta med. Trodde det gick släppa, men det går fan inte.
Just det.. Nån som minns att jag berättat om den killen som typ "mobbat" mig sen han gick tredje klass och aldrig slutat? (jag gick fyran) Idag på bussen hem satt han och kastade tobak på mig.. Kul kul...
Önskar så det fanns tidsmaskiner. Då skulle jag resa tillbaka till 1800-talet och aldrig mer återvända till den här hemska tiden...
GUUUD jag kan bara tänka mig hur lycklig man måste varit bara för 40 år sedan kanske. Iallafall här i Sverige... Jag hatar verkligen denna utveckling. Suck.
I wish I was a punkrocker with flowers in my hair..... WELL, actually I do! Skulle varit grymt skönt!
*lovar (så gott jag kan)* att skriva en positiv blogg ikväll.