acelebritys

Allt känns värdelöst. Mår blä.
Är så jävla ledsen hela tiden. Önskar det fanns nån jag kunde gråta ut hos. Men jag har ingen sån person i mitt liv tror jag. Så jag får gråta själv. Och bli en pina för andra...kul..
Jag har typ gråtit sönder mina ögon. Det svider när jag gråter. Och det syns. Dom är alldeles svullna hela tiden. Inte så längesen mamma undrade varför jag hade en blåtira.. Maria undrade idag varför jag hade så röda ögon. Men jag gnider sönder. Därför det blir så. Vill inte mer. Vill verkligen inte mer.
Trodde att det löst sig för ett tag sen. Det har inte det. Tror det är värre än nånsin nu. Jag vet inte hur jag ska förklara hur lite jag orkar. Hur ledsen jag är och blir mer och mer. *Tystnad*
Trodde på en sak, men ett märke gör ingen skillnad. Blir egentligen bara värre.

Jag hade tänkt att idag när min blogg fyller ett år skulle bli den sista dagen jag skrev i den. Daniel tyckte jag skulle skriva mindre bara..
Jag borde skriva mindre, då blir jag inte lika ledsen varje gång.
Jag borde läsa mindre också. Och lita mindre på människor runtomkring mig. Vad jag än gör kommer jag aldrig få nåt tillbaka. (pratar irl)

Jag är ju inte sur på nån, det verkar bara så. Och jag hatar det, för jag vet att saker blir värre då. Vet att det gör att ingen vill prata med mig, jag är inte dum..
Men jag är svag nu. Jag har väl varit det rätt länge, men det är värre än vanligt.

Jag fick en jättefin sommartanke idag. Totalt lugn blev det i mig när jag tänkte den. Samtidigt som det är en fin tanke blir jag rädd av att tänka den.

Jag är rädd för att vara såhär sjuk, och jag är rädd för att bli frisk.

All I need is someone who cares about me. Inget mer, inget mindre.

Förlåt alla att jag är så tråkig mot er.