trött

Alltså allvarligt talat, nu ger jag upp!
Jag är ändå bara en ond jävel som bara kan göra fel. Som ingen behöver bry sig om, eller tänker på att jag faktiskt också har känslor. Så har det ju alltid varit. Ingen har fattat hur stort svek det är. Hur ont det har gjort, hur många tankar och hur ofta jag gjort illa mig. Är det min tur att ge fan nu? Att sluta krypa för andra hela jävla tiden? Särskilt när man visar det liksom... Jag orkar inte hela tiden känna mig som den ondaste personen på jorden, för det är jag fan inte! Det finns betydligt ondare, och ibland undrar jag om nån verkligen vet det... Om allt bara är... ja..

Van vid att folk bara sviker mig hela tiden och inte bryr sig.

Trodde det var slut på lögner, men icket.

Ren jävla smärta. Kanske dags att börja tänka på det? Hur ofta jag blivit sårad och hur jag mår. För surprise, surprise, jag existerar också!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback