acelebritys

Jag letade en sak till Ravn innan idag och jag hittade det här mitt i alltihop. Jag skrev det årsskiftet mot 2005.

"Tänk att det här året redan är slut! 
Det är svårt att förstå!
På Mix Megapol spelar dom just "På gatan där jag bor" med Lena Philipsson. Den låten började just spelas på radion, men då var det fortfarande år 2004. Nu är klockan prick en timma in på år 2005.
Om bara ett par månader är det precis ett år sedan jag blev sjuk. En otroligt jobbig period har passerat genom mitt korta liv.
Förra året var fyllt av många jobbigare stunder.
För bara ett par dagar sen drabbades man i Asien av en naturkatastrof, det var längesedan jorden skakats om så mycket av en naturkatastrof. Över 3½tusen svenskar är försvunna pga denna TSUNAMI. Tänk så många då därnere som drabbats av förluster inom sina familjer. Det är så hemskt!
Det får en att förstå hur små mina problem egentligen är, även om de har känts väldigt stora! Jag var ju på väg att till påsk vara försvunnen. Jag hade ju bestämt mig att ta mitt liv.
Nu är det NYÅRSAFTON och här sitter jag!
När jag tänker tillbaka är det svårt att fatta! Jag har lärt mig mycket under dethär året, mer än någonsin, antagligen. Mest om mig själv kanske, många av mina tankegångar jag haft förut har förändrats. Dessutom har jag för första gången i mitt liv fått, utomstående, berömda människor, som betyder något.
Tänker främst på Annika Lantz, Rix Morronzoos Radiopersoner, Lena Ph och Johan Becker. (Drew Fuller och Holly Marie Combs).
Jag har aldrig haft idoler eller så, men nu inser jag hur människor faktiskt kan ha det!
Tänk så mycket dessa har betytt under min sjukdomsperiod.
Det har gått en hel sommar sedan jag blev sjuk bl.a. p.g.a. skolan och NN (nämner inte personens namn) och hans förbannade spanskaläxor. Nu är det till och med ett helt nytt år! Fanken så fort tiden går!
Det var också i oktober förra året som morfar dog.
Det var en väntad död, men hur kan man låta bli att sörja?!
Jag älskade morfar och önskar att vi haft fler minnen tillsammans!
Jag älskar honom naturligtvis fortfarande! och kommer aldrig glömma honom. ALDRIG.
Just nu spelar Rix Fm "Father and son" med Ronan Keating och Cat Stevens (us uff...)
Det är så mycket osm hänt! Jag har även blivit 18 år. Det är absolut ingenting jag märkt av! Snart är jag 19 år. Bara 5 månader kvar. Eller 4½ om man ska vara petig. OKEJ, bara 4 månader och 13 dagar, eller 12, det beror på hur man ser det.
Jag kan hursomhelst inte förstå att jag sitter här på mitt rum kl. 01.20 denna natt. Och för 9 månader sedan hade jag aldrig, jag menar ALDRIG, kunnat tro det. Det var under den tiden jag inte såg morgondagen alltså. Min största DRÖM var att gå under.
Nu sitter jag här på min väg upp, tillbaks till verkligheten! En aning deppad. Januari är ju en himla månad! FÖRSTA på året och dessutom 31 dagar lång!
Vem kom på den smarta idén?? Den första månaden, eller egentligen de första MÅNADERNA på året borde vara kortast! Vad skulle det göra om Maj hade 37 dagar? INGET är svaret.
Jag har en jobbig tid framför mig, men hoppas och antar att den knappast kommer komma i närheten av hur förra året var! Ändå minns jag året 2004 som ett varmt år, om man bortser från sommaren som var svinkall och svindålig, men nu var det ju inte så jag menade.
Nu spelar Rix Fm Natasha Bedingfield "Unwritten" kl. 01.26. God natt!

P.s Da Vinci-koden, en bok av Dan Brown är otroligt bra! SKITBRA!!! Måste läsas. Den enda författaren jag "ser upp till" faktiskt.
Imorgon är det Lördag, eller det är ju faktiskt redan idag.
Beverly Hills är en superbra serie! Eller ja, ganska i alla fall.

Gott Nytt År!
& God Jul...    
                                                                                                                                                                  (Mitt namn) "


Tilläggskommentarer:

1) Jag pyntade inte ens till den påsken, för jag tänkte att jag kommer ändå inte uppleva den. (Det är alltid jag som pyntar till påsk.) Fast dagen före gjorde jag iordning allt. Gick ut och plockade videkissar och björkris samtidigt som jag lyssnade på Annika Lantz :-p

2) Hade aldrig under sjukdomsperioden berörts av min homosexualitet. Tankarn jag haft före var bara att jag skulle förneka det, eller nåt liknande. Hande inte kunnat ana att bara några veckor efter att jag skrev detta "dagboksbrev" så skulle Roger Nordin få mig att acceptera den jag verkligen är!

3) På tekniken i 9:an skulle vi göra en klocka. Jag visade den för morfar som då var lite sådär glöms och liiite gaggig typ. Jag visste att det var sista gången han skulle hälsa på oss, även om han levde ett par år efter det!
Han gav mig så mycket beröm för klockan så jag gråter nu när jag tänker på det! Han trodde verkligen inte jag kunnat göra en sån fin :-p Det kommer jag aldrig glömma. Hans blick. Han såg så stolt ut också. Tårar!
Ska ta ett kort på den och lägga upp i bloggen! (L)


Tiden går vidare, och livet likaså.

Kanske kommer jag till detta nyåret att skriva ett likadant brev? Dethär året har varit så mycket värre än då, fast det har ändå varit på ett annat sätt.
Det får mig att inse att alla problem räknas, hur små de än kan tyckas vara. Det kan vara för någon till synes små problem som för någon annan kan vara livsavgörande.

Det finns mycket kärlek i världen.
Glöm aldrig det!

Jag älskar er :-)