Momentos que pasan...

Förlorad

Obefintligt från början

Ett ord betydde allt
En tro så starkt inristad
Ombytt till något fint

Som en glasskärva
som borrat sig djupare
och djupare i själen
Som börjar lossa
och finna sin väg ut

Från att vara en
till att splittras
I två olika stora delar
En svart, en vit
Där den svarta tagit över

Glasskärvan som sakta hittat sin väg ut
Börjar åter sjunka in
Skär sin väg djupare, gömmer sig
Äter upp

Från att en sekund få känna livet
Till att sedan gå förlorad

R.L

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback