i stundens hetta

Jag var inte ett dugg sur, gick om typ under den timmen.
Nu är jag nästan sur igen. Helt okej om man inte vill prata, men då kan man erkänna det iallafall. Särskilt om jag vill.. Måste hitta nån som jag kan prata med också för ingen verkar ju bry sig direkt här..
"Jag pratar ju"
Eh, att svara ok på en fråga en timme efter jag frågat är inte direkt att prata. Ska iallafall aldrig mer tycka synd om nån som klagar på det mer eftersom att man inte lever som man lär...
Bah
Borde inte skriva dethär för om en halvtimme kommer jag inte vara sur längre, bara besviken typ för att jag behöver prata med nån!
Tillåt mig vara ledsen med och må dåligt.
tack

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback