acelebritys

Pratade på telefon flera timmar ikväll med en jättegullig kille.
Han är snygg, rolig, har jättemysig röst och verkar vara lite intresserad av mig iallafall.
Ändå känner jag bara "ååh vad kul, vi kanske kan bli vänner"... Om det varit för ett år sedan hade jag typ varit lika på. Farit och gått på stan, tagit en fika eller nåt. Nu tänker jag bara "ne, jag orkar inte, hinner inte".. sen känns det lite underligt att säga högt, men det känns som om jag provat på killar färdigt nu typ. Vet inte riktigt om det är nåt för mig.. Inte nånsin någon irl som tagit mig med storm. Ingen som jag varit tillsammans med som jag tänkt "ååh vad snygg" eller blivit riktigt attraherad av....
  Nu när jag smält tanken själv kan jag skriva om den. Igår när jag gick på stan fick jag bara in en tanke i mitt huvud, en bild, av hur jag var hemma i min lägenhet och min tjej kom hem. satte sig i mitt knä och kramade om mig. jag blev alldeles varm av tanken och har tänkt på det sen igår typ. jag kanske funnit och förlorat det som en gång var det som höll mig homo.
Länge känt att det inte bara är killar nu ju, men nu blir jag alldeles varm av tanken av att någon skulle tycka om mig på det sättet, som älskade mig som inte var kille.
  Samtidigt är jag besviken på att jag inte känner mer för Domino.... han är så fin ju.