acelebritys

Började typ gråta hysteriskt, var helt övertygad om att jag skulle panika! Visste att det skulle gå fan! Men!!! Det gjorde inte det!
Var typ förtvivlad för jag visste att jag inte skulle kunna somna ju, men så får jag det där sms:et.
"Är du vaken?"
Slutade typ hyperventilera.
"Jo det är jag" svarade jag.
Sen smsade vi ett tag. Sen ringde jag.
Om jag inte hade haft honom att prata med inatt hade allt gått åt skogen. Bokstavligen....
Precis som att det var bestämt att 3 sekunder efter det rasade så kom han till mig.. (Inte bokstavligen)
Han skickade en bild som mms, och han var ännu sötare på den *rodnar* lol
Jag är fortfarande skitledsen, men ändå fylld av en förunderlig känsla att det inte var meningen att jag skulle gå åt skogen...