acelebritys

det här är ett helvette. och jag lever i det. jag brinner för fullt. och jag kan inte, inte just nu. sen kommer jag nog.. när inte.. det är nog inte så länge kvar.
jag vet inte vad jag ska göra längre. vart jag ska vända mig. finns bara 2 personeer som skulle kunna hjälpa mig nu. den ena vill inte alls och den andra vill på ett sätt, men det går inte. inte så. tror inte att nån av dom vet hur dåligt jag mår.
det är för lite. räcker inte. inte långt.
jag vill göra det jag gjorde i förrgår, dagen före och före det. ville inte dö då. ville inte nåt annat än just det. ett tag. en stund. frihet. men bara en sekund. sen var jag tillbaks här igen. brinnande.
vågar inte skicka det där mailet heller.
och jag har ingen jag kan förklara för. det går inte. inte ens jag förstår, hur skulle då en psykolog, till exempel, kunna förstå. det går inte.
det tynger mig.
sen kommer jag läsa det där imorgon. jag kommer inte klara det. det kommer skära i mig, en kniv som vrids runt flera varv, hela tiden. utan slut.
jag försökt så många gånger, aldrig lyckats.. hel.. är på jorden och jag kommer för evigt brinna, så det känns och det är så dom säger.
jag tror dom nu.