Man
Man vaknar, är lite glad och man tror att det ska bli på ett sätt. Men man inser snart att det man trodde och hoppades på inte alls blev så. Innerst inne insåg man nog vad det egentligen skulle handla om.
Man inser också att det inte är första gången, utan att samma sak upprepas gång på gång, och man förstår inte hur man orkar varje gång. Sen plötsligt slår det en att det gör man ju inte. Man orkar inte mer. Man inser att den där klumpen inom en bara växer och växer och att man behöver nåt mer. Att man vill känna att man gör nåt bra nångång och att man får höra det mer sällan än man får höra att man gör nåt dåligt.
Man inser att man känner sig som världens mest värdelösa person, världens mest ouppskattade. Man är den som förstör för alla eller gör andra ledsna. Man är inte heller den person man vill prata med. Man är en reserv. Om man inte har nån annan att prata med, då duger man. Man inser att man aldrig varit eller nånsin kommer vara den man bryr sig om i första hand, den man tycker om. Man kommer vara den man utnyttjar till sista droppen. Man kommer alltid vara den som älskar, aldrig den som älskas.
Man inser att man kanske tolkar allt lite för hårt, men man inser också att för att kunna tolka det så hårt kan det inte bara vara ens eget fel.
Sen lägger man sig. Sluter ögonen. Och låter klumpen växa.
Man inser också att det inte är första gången, utan att samma sak upprepas gång på gång, och man förstår inte hur man orkar varje gång. Sen plötsligt slår det en att det gör man ju inte. Man orkar inte mer. Man inser att den där klumpen inom en bara växer och växer och att man behöver nåt mer. Att man vill känna att man gör nåt bra nångång och att man får höra det mer sällan än man får höra att man gör nåt dåligt.
Man inser att man känner sig som världens mest värdelösa person, världens mest ouppskattade. Man är den som förstör för alla eller gör andra ledsna. Man är inte heller den person man vill prata med. Man är en reserv. Om man inte har nån annan att prata med, då duger man. Man inser att man aldrig varit eller nånsin kommer vara den man bryr sig om i första hand, den man tycker om. Man kommer vara den man utnyttjar till sista droppen. Man kommer alltid vara den som älskar, aldrig den som älskas.
Man inser att man kanske tolkar allt lite för hårt, men man inser också att för att kunna tolka det så hårt kan det inte bara vara ens eget fel.
Sen lägger man sig. Sluter ögonen. Och låter klumpen växa.
Kommentarer
Postat av: tinsel
*krama* =)
Trackback